Eller: Hur du kan sluta tänka på att skriva och bara… skriva.
Så, där satt vi på månadsmötet och punkten marknadsinformation kommer upp, med den vanliga uppmaningen vi borde verkligen publicera fler bloggar. Jag hör den tysta sucken från mina kollegor. Jag ser tankebubblan “Jo, jag skulle verkligen vilja skriva om de där sakerna som vi höll på med förra månaden, men jag har inte tiiiiiid” ovanför deras huvuden.
Men jag vet att om några dagar är det måndag igen. Kunden ringer, och produktionssättningen som gjordes parallellt med månadsmötet kanske inte gick så bra som vi trodde. Deadlines swishar förbi med det där speciella ljudet de gör. Och på fredag ska det där förslaget vara inne. Då blir “när saker lugnar ner sig ska jag sätta mig och skriva” – en omskrivning för “aldrig” för oss konsulter. Eller när man är mellan uppdrag.
Så jag plockar upp telefonen och skriver ner:
Att få in skrivandet i sitt dagliga arbete. Hur gör jag egentligen för att kontinuerligt blogga både här på min personliga blogg och på andra? Hur hittar jag tiden att göra workshops och föreläsningar? Vad är det jag gör för att få in det i mitt dagliga arbete? Jag har ju också bara 40 timmar i veckan att jobba. Eller? Beräta om det.
40-timmarsproblemet
Så här är det: våra klienter och arbetsgivare förväntar sig att vi ger dem 40 timmar. Det är vad de betalar för. Vi vill debitera 40 timmar, för det är det som ger oss möjligheten att göra roliga saker. Men vi vill ju liksom leva lite också. Vara ute i skogen på MTB:n och bli lyckliga (läs leriga) över hela kroppen, få tid att spela på den nya 12-strängade gitarren och kanske se familjen från ett annat perspektiv än över MacBookens skärm.
Men när tusan är det tänkt att vi ska ha tid att skriva egentligen?
Svaret är inte “hitta mer tid”. Svaret är “skriv annorlunda”.
Att skriva som en utvecklare
Tänk efter lite över hur vi som utvecklare tacklar ett komplext problem. Vi sätter oss i princip aldrig och bara ritar upp en lösning eller en arkitektur från scratch i en enda perfekt session. Vi bryter ner det, itererar, ändrar, bygger om och sakta men säkert ritar vi upp en bild.
Och ärligt, vi är jäkligt bra på det, det är därför vi fortsätter att vara konsulter.
Att skriva eller skapa presentationer och workshops funkar på samma sätt.
Memo-åtagandet: Precis på samma sätt som du skulle göra en liten kodändring och göra git commit ofta, behöver du fånga dina tankar i realtid. Det var det jag gjorde under månadsmötet när tanken fladdrade igenom huvudet. Det är det jag gör när jag hör ofiltrerade saker som genererar roliga citat som blir föredrag som ingen bett om. Det är en snabb notering efter ett möte, en tanke som kommer upp när du lyssnar på ett föredrag eller tanken som dyker upp när du är ute och springer. Det är inte ett blogginlägg, men det är en liten commit till ditt förråd av möjligt innehåll.
Refaktoreringsmetoden: Den där första ostrukturerade koden? Den är inte tänkt att vara Clean Code. Den är bara tänkt att vara där för att vara där. Vi kan refaktorera den senare. Precis som med nästan all kod vi skriver. Jag skriver inte korrekt från början eller försöker få till den perfekta bloggen i en session. Men jag sätter igång någonting, ofta.
Versionskontroll för idéer: Vi vet hur vi hanterar kod. Vi använder en SCM, Source Code Management. Man behöver ha ett ISR, Idea Storage Repository. Vetenskapen pratar om PKM, Personal Knowledge Management, att semi-strukturerat hantera det som du vet just nu och dess relationer. Jag använde länge Notion, men numera är det Google Docs och NotepadLM som jag samlar mina tankar i. Det är där jag skriver upp “saker som jag kommit på idag”, “tankar som flyger genom huvudet” och “roligheter jag läst på Slack”. Det är korta punkter, code snippets så att säga. Det handlar om att fånga upp insikterna innan de flyr bort.
Det är min bas för ett kontinuerligt skrivande. Men var hittar man de där timmarna att sätta sig och refaktorera idéerna så det inte blir bara ännu en teknisk skuld och orsak till ångest?
Guldgruvan: Våra klienter
Varje potentiellt problem du löser för din kund är ett potentiellt blogginlägg. Varje gång du tänker “det där var inte vad jag förväntade mig” – det är potentiellt innehåll.
Historien om en process: I samband med kundens ISO 27001-arbete behövde vi göra processer för bland annat beroendehantering, säkerhet och uppdateringar. Det är ett inlägg om Dependency Hell och att utvärdera beroenden. Som blev en presentation på ett JavaForum.
En teknisk diskussion: Ett ganska högljutt gräl om varför man ska göra DTO:er och inte exponera JPA-entiteterna. Det blev “DTO or not DTO”.
Ett “det där funkade inte som vi förväntade oss”: Det borde ha varit 188 dagar, men det var 189. Ett humoristiskt inlägg på Slack senare och du får till “Sagan om två datum”.
Vi sitter på en guldgruva av inspiration när vi jobbar hos våra kunder. Vi fyller på med inspiration när vi pratar med varandra.
Utnyttja det.
MVP - Minimum Viable Post
Sluta försöka skriva omfattande guider. Det blir en bok av det om man inte aktar sig. ;)
Skriv som om du svarade på Stack Overflow. Eller ännu hellre, som det svar du skulle vilja läsa på en fråga du ställde på Stack Overflow när du satt fast i ett problem förra veckan.
Jag fick lära mig följande knep av Dr Venkat Subramaniam på ett Jfokus för många år sedan. (Venkat är en av de mest produktiva personer jag träffat. Kolla bara på hans sida: https://agiledeveloper.com/web)
Skriv inte längre än 300 ord
Du behöver kunna beskriva:
- Vad är problemet?
- Vad försökte du göra först?
- Vad var det som faktiskt fungerade?
- Varför fungerade det?
Och på 300 ord eller mindre. Det är i princip det som du ändå skulle skriva i teamets “Knowledge Sharing“-kanal.
Så där har du plötsligt ditt inlägg till bloggen.
Det andra Venkat präntade in i mig, som jag inte alltid följer dock, är “tre-saker-mönstret”. https://en.wikipedia.org/wiki/Rule_of_three_(writing.
Det sägs att när man skriver så är en trio av saker det som är mest effektivt, mer humoristiskt och mest tillfredsställande än något annat nummer.
Utnyttja det.
- Tre saker jag lärde mig när [vad som helst]
- Tre sätt att lösa [lägg in problemet här] och vilket som funkade.
- Tre antaganden jag gjorde om [din favorit-teknologi] och varför alla var fel.
Enkelt. Användbart. Översiktligt.
Vår 15-minuters verklighet
Du vet nät du ska fixa en bugg lite snabbt och plötsligt har det gått tre timmar och du missade ett möte. Tyvärr har skrivandet samma potential att stjäla all din tid. Om du tillåter det.
Jag använder mig av “stå-upp-skrivandet”. Om en idé poppar upp i skallen, sätt en nedräkning på telefonen och skriv i 15 minuter. Oavsett var du är när den ringer, sluta skriva.
För som sagt, du skriver inte på en bok om microservicearkitektur. Du försöker dela med dig av den där singulära insikten till ett framtida du. Och kanske till vem som helst annars som kan tycka att det är användbart.
Begränsningen är huvudnumret. Om du bara har 15 minuter så tvingar det dig att fokusera på vad som är viktigt. Som på en standup. Inget fluff. Ingen övertänkt prosa. Bara en stark och koncentrerad inspiration utan metaforer. Som ett te som du inte vill att ska stå och dra för länge för då blir det bara beskt.
Effekten av långvarig träning
Det finns en historia om två personer som börjar träna. Den ena köper dyrt gymkort och tränar få gånger, den andra köper först ett par löpskor för 500 kr och börjar gå och springa. Efter ett år har gym-killen varit där 6 gånger och lider fortfarande av en skada och gått upp 3 kg. Hon som köpte skor har gått ner 10 och springer sitt första Brolopp.
Så är det med att skriva också. Varje liten sak du skriver gör nästa lite lättare. Varje insikt som du fångar upp, skriver ner och sätter i relation till det du redan vet bygger upp din “hjärna-utanför-din-hjärna”. När du skriver ner vad du lärt dig är det mindre troligt att du glömmer det. Speciellt när nästa projekt plötsligt behöver din kunskap.
Och, som ett plus: Att skriva om ditt arbete gör dig bättre på ditt arbete. Du kommer att lättare upptäcka mönster, du får lättare att plocka fram snabba lösningar och se problem som andra missar. Du kommer att tänka på lösningar på ett annorlunda sätt. Och din kommunikation till din uppdragsgivare kommer att bli mycket klarare. När du ska leverera ett förslag så har du troligvis stora delar av texten redan. Och de kommer att uppskatta dig ännu mer för det.
Och plötsligt har vi skapat en situation där skrivandet inte längre är något som är utöver det arbete vi debiterar för. Det är en stor del av vårt dagliga och professionella arbete.
För att producera text i olika former; kod, dokument, insikter och workshops; är det vi ju faktiskt får betalt för.
Fuska!
“En bra författare lånar, en bättre författare stjäl.”
Idag har vi tillgång till kraftfulla verktyg för att hjälpa oss att skriva. AI finns där som ett bra verktyg för att bolla idéer, enklare hitta uppslag eller hjälpa till med att sammanfatta. Som alla andra verktyg vi använder för att vara effektiva i vårt arbete är det ett sätt att effektivisera skrivandet. Men låt det inte ersätta din egen kreativitet.
Låna, stjäl, kopiera, inspireras av det andra säger, skriver och berättar. Det är en form av smicker det med.
Just Do It!
Jag utmanar er: Välj något som ni kommit på under den veckan. Öppna Notepad, Vim, Emacs, Sublime eller vad som helst som kan hantera text. Skriv tre stycken om det, som om du förklarade det för oss kollegor. Eller om du verkligen vill ha en utmaning, som om du förklarade det för en 5-åring.
Posta det där någon kan läsa det.
Det behöver inte vara perfekt. Det behöver bara göras. Grattis, du har gått dina första 15 minuter.
Den bästa tiden att börja skriva är när du träffas av insikten. Den näst bästa är nu.
En sammanfattning på 300 ord
Egentligen behöver inte det här inlägget vara längre än så här, så jag uppskattar om ni har läst så här lång. Jag fuskade och lät en AI sammanfatta.
Idag ska vi behandla det vanliga dilemmat för konsulter – att vilja blogga och dela med sig av kunskap men känna att man “inte har tid” på grund av krävande kunduppdrag och 40-timmarsvecka. Jag menar att “när saker lugnar ner sig” är en omskrivning för “aldrig” och att lösningen inte är att hitta mer tid, utan att skriva annorlunda.
Strategin bygger på att anamma utvecklares arbetsmetoder:
- Memo-åtagandet: Fånga tankar och insikter i realtid – som små
git commits. Gör en snabb notering efter ett möte eller när en idé dyker upp (kallas ISR - Idea Storage Repository eller PKM, Personal Knowledge Management). - Refaktoreringsmetoden: Det första utkastet behöver inte vara perfekt (Clean Code). Få ner något snabbt och refaktorera det senare.
- Utnyttja klientarbete: Varje problem du löser hos en kund är ett potentiellt blogginlägg. Kundvardagen är en guldgruva av inspiration.
Jag skriver enligt konceptet MVP - Minimum Viable Post:
- Skriv inte längre än 300 ord. Fokusera på: Problemet, vad du försökte först, vad som faktiskt fungerade och varför. Skriv som om du svarade på Stack Overflow.
- 15-minuters skrivandet: Använd en timer. Skriv i exakt 15 minuter och sluta sedan. Denna begränsning tvingar dig till fokus och eliminerar fluff.
- Regel om tre: Använd formatet “Tre saker jag… när…” för att skapa enkla, användbara och översiktliga inlägg.
Kontinuerligt skrivande gör dig bättre på ditt jobb, förbättrar din kommunikation och gör att skrivandet integreras som en del av ditt professionella arbete. Man uppmanas att “Fuska!” genom att använda AI och inspireras av andra, men framför allt: Just Do It! Skriv tre stycken om något du lärt dig den här veckan och dela det direkt.
