Scen: Det är en solig vårdag, sent i april och även om solen lyser och alla träd kräker ur sig pollen i mängder så är det lite kallt. Vår hjälte ifrån A bold statement about password security, Dan, är på väg till jobbet på det lilla produktbolaget där han är systemarkitekt. Idag är det en stor dag, han ska presentera lösningsförlaget för den nya SuperWidget”-plattformen för produktledningen.
Låt oss stanna till en stund och begrunda sammasättningen av ledningsgruppen för bolaget Dan jobbar för. Vår CTO, Archibald P. Martin, också känd som Sir Clickswort, har vi redan presenterat förut. Sir Clickswort är gift med företagets produktchef, CPO, Rut Rudies Martin (född Bubulae), lite elakt kallad Tant Råbiff på utvecklingsavdelningen. Smeknamnet kommer från att hennes röda hår och generella beteende som påminner om Robert Gustafssons rollfigur i “Glenn Killing på Grand”. Hennes efternamn som ogift och att hon forfarande bryter lätt på tyska är också en bidragande orsak till smeknamnet.
När vi kommer in handlingen har Dan klivit in i Ruts arbetsrum. Papper och prototyper föreställande det grafiska gränssnittet för “SuperWidget” ligger huller om buller eller uppklistrade på väggarna.
Dan (Leende): Hej Rut, kul att vi äntligen hittade en tid när du kunde ta emot mig så jag får presentera nästa steg i utvecklingen av den nya “SuperWidget”-plattformen. Som du vet så har vi identifierat lite brister i vår nuvarnade Manick-plattform som måste lösas i den nya plattformen. Bland annat så finns det ett behov av en mycket robustare lösning för hanteringen av användardata, autentiseringen och ersätta den Vigenère-baserade chiffreringen av lagrad data. Vi har hittat ett par molnbaserade alternativ som skulle lösa många av våra problem.
Rut: (Pekar med ett välmanikyrerat finger ) Jasså, “måålnbaserat”, du säger. Som i att det hänger i luften och blåser bort vid första bästa storm alltså. Nädu, min unge vän, jag gillar att ha saker och ting på fast mark. Som en rejäl köttbit, vet du. Man ser vad man får.
Dan: (Försöker hålla lugnet) Jo, jag förstår din metafor, Rut. Normalt är det ju jag som använder metaforerna. Nen låt mig försöka förklara hela lösningen. “Molnet” är snarare ett nätverk av säkra datacenter. Tänk dig det som en jättestor, välskött, serverpark. Och med fördelen att vi slipper investera i dyr hårdvara själva eller underhålla den.
Rut: Hårdvara, säger du? Det har vi ju Bertil till nere i källarn. Han har ju skött våra servar sen, ja, sen den där Ericsson-aktien gick åt skogen, om du förstå vad jag menar. Han vet precis hur man ska knacka dem på rätt sätt när de krånglar. Lite gaffatejp och en omstart bara så rullar allt som det har gjort i över 4000 år.
Här får vi göra en liten omväg och förklara för er läsare som inte känner till bolaget så bra att Bengt är den som anställdes först på bolaget. “Servarna i källaren” har för många år sedan tagits över av Southstag, ett litet moln och infrastrukturbolag som startades av Bengts gamla klasskompisar. Gaffatejpen och knackingarna är fortfarande där, men det är inte längre Bengt som knackar och tejpar. Han är mest ute med sin båt. Ingen har ännu lyckats tyda vad Tant Råbiff menar med uttalandet om 4000 år.
Dan: (Bläddrar i sin presentation) Jo, Bengt är en klippa, men de här molntjänsterna skalar automatiskt upp och ner beroende på belastning. Tänk dig de där veckorna när alla våra kunder vill använda sina Manicker samtidigt. Då blir det ju alltid massor med trafik och problem för vårt nuvarande system. Det hanterar molntjänsterna utan problem. Och säkerheten där är mycket högre än vad vi själva kan åstadkomma. Du vet, det har specialiserade team som inte gör något annat än jobbar med de sakerna. Vi har bara Hippe.
Rut: (Med ironi i rösten) “Skalar automatiskt upp och ner”… låter som om man rensar fisk om du frågar mig. Jag vill ha en STABIL grund. Och vadå säkerhet? Vi har ju lösenord! Och ledningsgruppen har faktiskt just godkänt att Bengt får köpa in nya hänglås till serverrumemt i källaren. Där kommer inga skumma typer in inte!! Och du har ju träffat Polly, Bengts folkilskna schäfer. Det är avskräckande om du frågar mig.
Dan tar ett djup andetag och fundera på om han ska berätta att Bengt köpt de där stora hänglåsen till den nya hundburen (aka “Serverhallen”) som han byggt åt sin livsfarliga schäfertik. Han väljer att inte göra det.
Dan; (Tar istället fram en graf på skärmen) Okej Rut, jag har tagit fram material på hur kostnaderna kommr att utvecklas på lång sikt och jämfört med vår nuvarande lösning. Som du ser så betalar vi bara för det vi använder i en molnbaserad lösning. Inga stora initiala kostnader och vi slipper betala för el, kylning och underhåll för det timmar där våra servrar bara står och inte gör något. Det är nästan 98% av tiden.
Rut: Kostnader, ja. Bertil får ju sin lön oavsett om servern går på högvarv eller inte eller bara står och puttrar. Och el? Skaffade inte vi solceller på taket? Det är nästan gratis! Och vadå kylning? Har inte våra servar fläktar? Källaren är ju alltid kall.
Dan; (Byter till en annan vinkel) Jo men snälla tant R… Rut, tänk på flexibiliteten. Vi kan snabbt integrera nya funktioner och tjänster med en molnbaserad plattform och äntligen komma ikapp våra värsta konkurenter.
Rut: “Interagera”… låter som när man blandar olika sorters sylt. Ibland blir det bra men mest smakar det bara konstigt. Jag litar på det vi har. Det är beprövat. Som min gamla köksmaskin från 1933. Den maler fortfarande kött hur bra som helst. Även importerat!
Dan: (Suckar tyst) Men Rut, de här molntjänsterna erbjuder avancerade funktioner för dataanalys och maskininlärning. Och den nya servicen för användarautenticering har funktioner som gör att kunderna själva kan lägga upp sina användare. Och vi kan använda våra vanliga inloggningar och slipper hålla reda på ett lösenord per kundinstans.
Rut: Maskininlärning? Låter som något Bertil kan lära sin schäfer. “Sitt”, “Rulla runt”, “Analysera kunddata”. Nä, jag tror på min magkänsla och erfarenhet. Och Bertil. Och vi får faktiskt betalt för att lägga upp kundernas användare. Ska vi börja kasta bort pengar nu också!
Dan: (Suckar igen, inte fullt lika tyst) Men alla tjänsterna vi tittar på implementerar Open Telemetry så att vi kan få massor med information om vad som händer i systemet. Och förstå hur kunderna använder systemet.
Rut: Som jag sa, min unga vän, här behöver vi inte ha siffror och mätningar för att veta saker. Jag vet exakt vad mina kunder vill ha, vad de använder och hur mycket. Det är därför jag har haft den här rollen sedan jag gifte mig med Archibald.
Dan: (Har nästan gett upp) Så… du är inte alls öppen för att titta närmare på de här alternativen? Jag skulle kunna ta hit de experterna som jag har rådfrågat.
Rut: (Lutar sig tillbaka i stolen) Expert? EXPERT? Lyssna här, jag är EXPERTEN på SuperWidgets, okej? Jag känner mina kunder, de bästa kunderna, och de vill ha VINNANDE produkter, stabila produkter, inte det här fjantiga molnet som blåser bort så fort det blir lite motvind. FAKE moln! Och du, Dan, tack för att du kom, men jag har riktiga köttbullar här, de bästa köttbullarna, hemlagade, inte nåt sånt där pulvermos, det är en katastrof, en total katastrof. Jag vet vad som är bäst, tro mig!
Dan: (Reser sig med ett trött leende) Fårlåt Rut, men jag tror inte vi kommer längre idag. Jag förstår inte var köttbullarna kommer ifrån. Du måste välja: Vill du å ena sidan ha ett system som är billigare, enklare att utveckla mot och som frigör massor med tid för våra utvecklare att göra nya SuperWidget-funktioner eller vill du fortsätta med vår egen dyra hårdvara, lägga tid på att underhålla våra egna lösningar och ständigt behöva anställa nya utvecklare för att alla säger upp sig i frustration över att inte få jobba med moderna lösningar?
Rut: Då väljer jag nazi… Det blir inga moln så länge det är jag som bestämmer. Har du ätit lunch? Jag har som sagt de bästa köttbullarna, jag är världsbäst på köttbullar, ingen lagar köttbullar som jag.
Dan; (Går mot dörren) Nej tack, Rut. Jag tror jag tar en sallad idag. Men tack för att du lyssnade. Vi kanske kan prata om det här lite längre fram?
Rut: (Nickar bestämt) Det kan vi absolut göra. Men kom ihåg, unga man: bäst att ha grejerna på plats. Som en rejäl biff. Man vet vad man får. Och Bertil vet var skruvmejseln finns.
Dan lämnar rummet, som vanligt lätt skakandes på huvudet. Tant Råbiff lutar sig tillbaka på sin stol, nöjd med sitt beslut att än en gång satt stopp för moderna stollerier. Här ska det inte moderniseras något.
