Det har varit mycket prat om krympflation det senaste året. Många var upprörda när Marabou gjorde om sina 200 g chokladkakor till 185 g och samtidigt höjde priserna. GB-glass kunde inte vara sämre, utan en Nogger är idag mindre än den var när vi var unga. Det handlar inte bara om att vi fått större händer. Och Bregott ska vi inte ens prata högt om. Krympa förpackningarna till 500 g. Då tar ju smöret slut fortare!
Personligen har de flesta av de här förändringarna inte påverkat mig så mycket. Jag äter Fazer choklad, använder Valios laktosfria smör och Nogger äter jag bara om jag behöver hämnas på något i ett stängt utrymme.
Men det finns ett liknande fenomen som mer och mer drabbar oss som är konsulter inom IT. Jag vill kalla det rollflation eller konsultkrympning. I grunden är det en kompetensglidning, alltså att uppdraget subtilt förskjuts till en mer och mer kvalificerad (och därmed dyrare) roll, utan att ersättningen justeras. Så har det i stort sett alltid varit, speciellt om man sitter på längre uppdrag. Historiskt har jag aldrig haft några problem med att föra en bra dialog med mina uppdragsgivare, och uppdaterade uppdragsbeskrivningar och nya timpriser har följts upp med motsvarande justeringar på lönespecifikationen.
I ett gäng år var det här ett icke-problem för mig, då jag jobbade i olika produktuppdrag och sådana glidningar och förändringar i vad jag gjorde visade sig på lönen. Jag hade antingen tur som hade chefer som tog sitt ansvar, eller så är det för att jag är bra på löneförhandlingar. Vem vet…
Men i samband med att jag är konsult igen har det här fenomenet blivit tydligare. Och det verkar som om det blir vanligare och vanligare. För en tid sedan träffade jag en bekant på en meetup och i en paus stod vi och uppdaterade varandra. Han berättade då att han försöker komma ur ett uppdrag där han är kontrakterad via en mäklare att vara senior utvecklare, men i verkligheten så har han fått ta på sig rollen som systemarkitekt. Mäklaren har en sådan roll också i sin prislista mot den kund det handlar om, men vill inte ens försöka förhandla om kontraktet. Så just nu är han arkitekt, men på en utvecklarbudget.
Nu tror jag inte att det här fenomenet beror bara på konsultmäklarna, för jag hör liknande historier även från andra konsulter som har direktkontrakt. Den värsta hittills är hen som kontrakterades för att göra testautomation men väl inne i utvecklarteamet visar det sig att hen ska vara QA-ansvarig för hela leveransen, inte bara från sitt team utan även från de övriga leveranserna. Det är en stor skillnad mellan att sitta och skriva Python-kod och att göra en projektplan för integration av ett flertal system.
Även jag har själv observerat liknande rollflationer. Jag har haft uppdrag som systemarkitekt, men som sedan har glidit iväg och blivit EA-lead eller, i ett fall, tvingat mig att agera som CTO för att den som hade den titeln inte helt klarade av sin roll.
Ett av avsnitten i en liten samling tankar om att vara konsult skriver jag om hur man ska se till att den kompetens som man besitter värderas rätt och hur viktigt det är att tidigt sätta upp sina gränser för hur mycket vi är beredda att breda ut oss innan vi säger ifrån. Faran är att man devalverar sin egen roll och inte får betalt för det arbete som man gör. Problemet med rollflation/konsultkrympning kommer inte att försvinna om vi inte är medvetna om det och aktivt hanterar det.
Om vi blundar för problemet kommer våra priser sakta att krympa och därmed vårt eget löneutrymme. Se till att du uppmärskammar rollflation på dina uppdrag och se till att få den ersättning som din kompetens förtjänar.
