Om konsten att trilla nerför ett berg
I helgen som var gick jag på kurs. Ja, alltså, jag hade anmält mig till en kurs men det blev snarare en heldag med personlig coaching eftersom vi bara var två deltagare. Så det var jag och Seb som deltagare och Zacharias som coach för dagen.
Låt mig först säga några ord om Zacke. Han är lika gammal som min dotter men har cyklat i skogen mycket längre än vad jag har gjort det. Och han är elakt kompetent på att cykla, vilket han också visade på väg ut i skogen. Förra gången en instruktör imponerade så här på mig med sin tekniska förmåga var 2005 på en SMC-kurs på Gälleråsen. Men det är inte det jag var mest imponerad över. Han vet vad han pratar om och han har en fantastisk förmåga att förklara och visa ganska avancerade koncept på ett pedagogiskt sätt.
Vi började med lite stigcykling för att värma upp. Nerför Wahoo, uppför Mossad, in på Våta Vita och vänster in på Solsidan Norra och igenom det jag kallar för “Gröna Rondellen” där Solsidan, Russian BBQ och Gröna kommer samman. En liten bit upp på Super Monaco finns ett bra dropp att börja öva på. Längst ut till höger går det att rulla så vi gjorde vanliga rullningar med framhjulet först och så några “korta” där målet är att få ner bakhjulet först. För att sedan gå in på att faktiskt hopp-droppa det. När det känndes säkert, så började jag ta mig mer till vänster. Jag som innan kurs sagt “jag skulle vilja droppa 60-70 cm” droppade glatt där det var som högst. Där är det runt 120-130 cm ner till landningen. Hur roligt som helst och relativt enkelt ändå. Om man står rätt på cykeln från början, har fötterna som kilar och vågar sätta tryck genom pedalerna när man hoppar ut.
En timme senare rör vi oss vidare på Gröna/Solsidan Norra mot Masterna och börjar på Nacke 1 (övre) för att prata spårval, mera position på cykeln och blick. Och hur viktigt det är att i kurvor stå lågt, ha fötterna som kilar och våga sätta tryck genom pedalerna och styret när man svänger. Första rundan nerför Nacke 1 (fram till vägen) tar ca 30 minuter. Den andra strax över 2 minuter. Hysteriskt roligt.
Och sedan var det dax för lunch.
Strava-länk till förmiddagens runda, kräver inloggning
Eftermiddagen - nu blir det stökigt
Efter en utmärkt lunch och en kopp kaffe på Källtorp drog vi västerut mot Söderbysjön på “Gula gruset” och så upp för 3579 Zingo och Apan för att komma till Nr 9 - Bend your knees. Jag har kört den en gång. Jag tyckte INTE om den.
Men, med lite scoutande av linjer och om man står med fötterna som kilar och vågar sätta tryck genom pedalerna och styret när man svänger och står låååååågt när det är brant så är den inte så farlig alls. Ett par varv hann vi med innan vi sökte oss vidare mot Ulvsjön och Biceps. I vanliga fall tar jag alltid Rökt ål ner, men idag var det den “tuffa” vägen. Det finns några ställen på Biceps som är rejält branta och ganska stökiga. Men om man vågar… ja ni förstår… Och det gör jag ju nu när jag vet hur man ska göra.
Trodde jag ja… Det tycker inte Zacke och filmar. Och jämför videon när han kör och när vi kör. Så brukar jag också göra med mina deltagare på mc-kurserna och det är löjligt effektivt. Ett par rundor senare nerför ett av de stökigare ställena så är jag i alla fall runt 70% där jag borde vara istället för 30% (läs: nästan rakt upp) när jag började och vi rullar vidare. Innan Biceps tar slut så finns det en elak rock-roller. Jag har tagit mig nerför den en gång förut. Till fots. Utmaningen nu var att cykla nerför den så långsamt som möjligt. Det är intressant hur sakta det kan gå med full kontroll… Om man bara står som man ska och i princip har bröstkorgen mot styrstammen.
En liten stigcykling senare så är vi tillbaka uppe vid Zingo och Apan men nu är det Tolvan som är målet. Den är STÖKIG. Tre olika sessioner. Första handlade om planering och blick och slow-in, fast-out för att ta en kurva så fort som möjligt. Det går att köra rejält fort. Andra sessionen strax efter handlade om att få med sig så mycket fart som möjligt genom ett stökigt parti. Det uppenbara som såg enklast ut visade sig inte alls vara enkelt. Den linje där man kunde hoppa över allt stöket blev som att cykla på en cykelväg. Lustigt eller hur. Om man bara står som man ska, vågar vara lågt och tittar frammåt.
Avslutningen är ett rejält stökigt parti innan man kommer ner till grusvägen igen. Men det går förvånandsvärt enkelt ändå att ta sig nerför den blöta rock-rollern full med stenar och löv.
Vid det här laget är jag sopslut i kroppen så vi avslutar lite tidigt och cyklar tillbaka till Källtorp. På väg tillbaka tränar vi en del snabba och kraftiga svängar på grus. Det är sjukt roligt när jag äntligen fattar hur man så att säga ger stödgas och gasar sig ut genom en kurva på en MTB. Det är inte med pedalerna…
Strava-länk till eftermiddagens runda, kräver inloggning
Sammanfattning och Top 3
Över en kopp kaffe och en smarrig fika sammanfattar vi dagens intryck. Mina Top 3 saker som jag tar med mig från dagen:
- Det är skillnad på att stå på cykeln och trycka neråt och att stå med fötterna i som en kil och trycka både framåt och bakåt. Helt annan balans och till och med när jag pendlat till jobbet nu i veckan efter så känner jag skillnaden.
- Man måste lågt, väldigt lågt, och tillåta att armbågarna pekar upp över öronen för att få bästa position.
- Om man gör 1 och 2 så kommer cykeln naturligt att röra sig under mig och kroppen vara mer stilla.
Jag haden en fantastisk höstag i Hellas och cyklade stigar jag aldrig ens tänkt på att ta innan. Jag fick väldigt mycket bra coachning från Zacke och åter igen fått bevisat att ålder inte är allt. Var det värt 1600 kr? Absolut. Kommer jag att göra det igen? Det kan ni fet-hajja!
