Det är onsdagen efter att stadshuset har gästats av Nobelpristagare, kungligheter och andra potentater. Solen är sakta på väg upp mot en himmel med enstaka tunna moln. Det är en krispighet i luften när jag börjar min färd in mot centrala Stockholm.
På väg över Västerbron drar sig min blick som vanligt mot öster och från krönet ser jag hela de centrala delarna av Stockholm i morgonljuset och med Riddrafjärden som breder ut sig framför. Allt är stilla, det är nästan ingen vind och få andra ute och cyklar vid det här tiden på dygnet.
En kort sekund funderar jag på att stanna till och fotografera vyn, men jag nöjer mig med att ta en mental bild och förundras över hur vacker vår huvudstad är när den vaknar efter en festdag.
Rundar Rålambshovsparken och får nu morgonljuset nästan rakt mot mig. Det rosa ljuset som kommer genom träden precis där parken möter vattnet är magiskt och jag får slå av på farten lite. Dels för att njuta och dels för att torka bort en lite fukt ur ögat.
När jag passerar Holger Bloms Plats följer jag stranden istället för att ta cykelbanan för att få njuta av Södermalm och hur den speglar sig i det nästan stilla vattnet.
Och där och då slår ljuset om och blir helt magiskt och något sällsynt händer. Jag stannar på min väg fotograferar för att minnas ögonblicket.
Jag har en okej kamera i min mobil, men den kan ändå inte till 100% fånga det verkliga ljuset och känslan i det ögonblicket. Men jag kan lagra det i minnet och komma ihåg hur vackert det kan vara på Norrmälar Strand de dagar i januari när det är snö i luften, motvind och allmänt grått.
